teatimes.blogg.se

Jag är en tjej på 26 år som kämpar med att bli frisk från anorexi. jag har haft en ätstörning i 9 år och anorexi i 7 år så nu vill jag en gång för alla bli frisk och börja leva ett liv i frihet. Jag är intresserad av kost och hälsa och är vegetarian sen ca 10 år tillbaka. Mina intressen är min hund, att läsa, skriva, se TV-serier och träffa vänner och familj. I mitt friska liv älskar jag att träna och röra på mig och det motiverar mig att bli frisk.

Panik!

Publicerad 2014-08-04 15:04:30 i Ätstörningen,

Jag går bara upp och upp i vikt hela tiden, fattar ingenting. Hur kan jag gå upp i vikt på det jag äter nu? Jag gick ju inte ens upp så här snabbt när jag åt mer än nu och hade 2 näringsdrycker per dag. Jag hatar det här. Siffran på vågen idag innebär att jag inte behöver gå upp så mycket mer i vikt, jag är uppe på min lägsta normalvikt nu, skiljer bara några hekton dit. Min terapeut har sagt att jag får väga så här som minst men att jag måste hålla mig i ett spann mellan den här vikten och en lite högre, men att jag i längden kanske måste upp lite mer. Men vi börjar så här.

För någon vecka sedan hade jag typ 2 kilo till den här vikten, jag har alltså gått upp nästan 2 kg på 1 vecka, det kan väl inte stämma? Snälla, någon som vet hur det kan bli så här? Det måste väl vara vätska? Jag kan väl inte gå upp så här mycket annars? Vad ska jag göra?
Kommentarer (1)

Kommentarer

Postat av: Ida

Publicerad 2014-08-05 10:10:35

Många går upp av vätska nu på sommaren. Speciellt i denna värme... Sen är det inte konstigt att kroppen går upp 2kg på en vecka. Den kommer inte fortsätta med det. Den stannar när den är nöjd. De flesta är inte menade att ligga på lägsta normalvikt. Det gör att äs inte släpper taget. Många behöver ca 22 i bmi för att må riktigt bra. Och dit har du en bit eller hur? Försök lita på kroppen. Svårt jag vet. ♡♡

Svar: Ja nu har jag läst på en del och frågat på forum och läst ditt svar och så och det verkar verkligen vara vanligt att man samlar på sig vätska under sommaren, visste faktiskt inte att det kunde skilja så mycket. Gillar det verkligen inte alls :( Svårt att ta fram de logiska tankarna när ångesten sätter igång med sina dumma idéer om att dra ner på maten, inte dricka så mycket (vilket låter otroligt dumt så här när jag sansat mig lite för nu på sommaren behöver man ju verkligen dricka) och anorexin skriker att jag ska promenera ännu mer trots att jag rör mig mer än de flesta, dvs de ätstörda beteenden vill ta över mer och mer. Lusten att dra ner på maten och drickan och öka promenaderna finns kvar bara att jag inte tänker lyssna på dom! Jag kanske inte kommer klara att öka på maten själv men jag ska åtminstone inte ta bort mer. Nästa vecka är min terapeut tillbaka så jag hoppas hon kan få mig på rätt spår igen och guida mig genom det jobbiga.
Vet att jag inte ska väga mig för ofta men var bara tvungen att kolla idag igen och redan nu hade en ganska stor del av vätskan försvunnit så vet var skönt. Men jag blir lika rädd varje gång vågen gör sådana där hopp, fattar inte att jag aldrig lär mig. Tror alltid att jag ätit för mycket, rört mig för lite, druckit för mycket och att jag aldrig kommer sluta gå upp i vikt utan bli enormare än vad jag redan är. Rädd för att öka på maten när jag ju redan nu står still eller går upp i vikt på den ganska dåliga kosten jag tyvärr lever på just nu. Nu är jag också rädd att återigen samla på mig den där vätskan men ska försöka att inte väga mig på ett par dagar eller en vecka eller så, har tvång kring det där så det är svårt att låta bli men tror det är bäst för mig om jag klarar det. Jag är extremt tvångsmässig och fokuserad på det här med siffror, det kan förstöra en hel dag eller en hel vecka om jag gått upp i vikt. Kan till och med få självmordstankar av all ångest vilket är helt och hållet absurt.

I och med att lite av vätskan försvann så väger jag ju fortfarande under den där nedre gränsen nu också och min behandlare tycker ju att den gränsen vi satt egentligen är för låg, hon vill ha ett BMI på 20 egentligen (vilket inte jag vill) och sen kanske att jag behöver gå upp ännu lite mer för att kunna vara så aktiv som jag vill vara med träning, ridning, min hund, plugg, orka träffa kompisar osv. Väldigt svårt att ta in det där när jag tycker jag är så stor nu, väger mer än på 7 år.

Var ifrån har du hört det där med BMI 22? Är det från vården? Tror jag hört något liknande om BMI 21. Har du haft den vikten och kände du dig mer fri och frisk då? Att det gjorde skillnad? Är det mentalt det påverkar åt det bättre eller är det kroppen som mår bättre då?

Egentligen är det ganska dumt att fästa sig vid siffror, när jag mår bättre så hoppas jag att jag fullkomligt skiter i vad jag väger, att det inte spelar någon roll om jag har ett BMI på 19, 20 eller 22. Att jag har annat i livet att fokusera på och andra saker som betyder mer för mig och att ätstörningens röster inte ska vara så starka eller inte finnas alls.
teatimes.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela