Mår inte alls bra
Jag har inte skrivit på länge, började tveka om jag skulle fortsätta blogga eller om jag kanske inte skulle göra det. Vet inte riktigt än men ger det ett försök till.
Sen har jag inte bloggat något heller för att måendet har varit riktigt, riktigt dåligt. Jag har och har haft en fruktansvärd, fruktansvärd ångest och starka tankar på att skada mig och även självmordstankar.
Ångesten får mig att göra dumma saker, som att ta för mycket mediciner. Men när jag mår så dåligt så bryr jag mig liksom inte om vad som händer med mig, Jag bryr mig inte om ifall det är farligt, jag bryr mig inte om minnesluckor eller att jag däckar totalt. När min behandlare eller mina föräldrar försökt prata med mig dagen efter en sådan kväll har jag inte alltid något minne av det, de har också sagt att det inte gått att höra vad jag säger, jag har sluddrat, inte förtsått frågor och de har fått gissa vad jag säger och frågat om enkla saker flera gånger. Ibland har de inte klarat att väcka mig heller. Det här är så dumt, men jag vill bara stänga av min hjärna.
Allt går i turbofart inuti mig, alla tankar rusar runt och ångesten gör mig illamående och det känns som jag inte kan hantera den. Har fått ökat dosen på en av mina mediciner, har väldigt många mediciner och höga doser så det är inget eftertraktansvärt men det är för att jag ska klara att ta mig igenom dagarna. Men medicinen gör mig så trött, orkar inget, ligger i sängen eller soffan helt apatisk och däremellan försöker jag tvinga mig ut på promenader med hunden.
Medicinen hjälper ändå, jag känne rmig lite mindre tvångsmässig, jag blir lugnare, ångesten minskar och jag kan hantera den bättre. Men frågan är om det är värt det? Jag har ju liksom inget liv när jag är så trött.
