Dags för en resa snart
Jag ska ut och resa snart och det jag oroar mig mest för är ju helt sjuka saker, de har ingenting att göra med sådant som friska tänker på kring resor utan det jag oroar mig för är hur det ska gå med maten och motionen, Jag är rädd att äta för mycket, äta okänd mat, hur jag ska få till alla måltider,vad det finns för sorts mat och allt annat man kan tänka på kring matsituationerna. Jag skäms för att jag måste äta så ofta och jag vet inte om dom jag bor med gör det och om dom inte gör det så kommer det kännas jobbigt att jag äter så mycket mer än dom.
Oro nummer två som är lika stor är att jag är rädd att jag komme röra mig för lite.
Min stora fasa är själva resedagen, sitta still först i bussen till flygplatsen, sen ett par timmar på ett flyg och sen buss och tåg i landet jag ska till. Alltså kommer det bli en väldans massa stillasittande vilket känns jätte jobbigt. Ångesten inför det är så oresonligt stark att det var en orsak till att jag var osäker på om jag skulle resa iväg eller inte. Det har alltså tagit allt för stora proportioner i mitt liv det här med att vara aktiv och inte sitta still.
Så att jag faktiskt reser iväg nu är en seger. Bara det att jag bokat resan, börjat packa och faktiskt tänker åka är en spark i baken på anorexin. Jag ska inte låta sjukdomen hindra mig från att åka. För den friska delen i mig längtar efter resan och den sjuka är livrädd. Men vem ska vinna? Den friska så klart!
