Svacka men nu ska jag ta mig upp
Hej hej :)
Nu var det ganska länge sen jag skrev. Det har varit fullt upp för mig så jag har inte haft tid att skriva eller läsa bloggar.
Jag har börjat plugga! Efter 7 år som sjukskriven är jag nu tillbaka i skolans värld och det är ganska överväldigande, vi har fått många olika uppgifter att skriva och läsa och vi ska även kommentera och läsa det som de andra skriver utöver våra egna arbeten och det är också ett ganska krävande arbete för man vill verkligen komma med vettiga kommentarer.
Jag pratade med min terapeut i måndags då allt kändes alldeles för tungt, stressigt och ångestladdat och hon säger att om skolan blir för ångestladdad eller stressig så måste jag hoppa av. Jag har redan ett heltidsjobb och det är att jobba med ätstörningen och jag behöver inte ytterligare stress utöver den. Plugget ska vara något roligt och givande för mig. Men för mig känns det som ett misslyckande om jag inte skulle klara av att plugga, och också en sorg eftersom jag kanske aldrig får chansen att gå den här utbildningen igen eftersom det är ganska högt tryck på den och alla som vill får inte en plats.Men jag ska ge det hela ettt par veckor nu, låta mig själv komma in i rutinerna och hitta sätt att plugga och planera dagarna så att det blir så bra som möjligt. Det krävs ganska mycket för att jag ska hoppa av.
En sak som är lite tråkig är att jag när jag sökte skolan trodde att jag skulle kommit längre bort från anorexin än vad jag har gjort, det är så mycket kvar att jobba med. Senaste tiden har jag tappat i vikt igen, trots att jag försökt öka på maten. Därför måste jag nu ta 2 näringsdrycker per dag utöver maten och jag måste jobba med att få i mig vanlig mat till lunch och middag. Super svårt. Känns helt galet jobbigt. Att jag nu genom mina näringsdrycker aktivt jobbar för en viktuppgång skrämmer livet ur mig. Jag vill ju inte bli större än vad jag redan är, jag hatar ju det jag ser i spegeln, jag ser bara en tjock och fet tjej som inte på något sätt behöver gå upp i vikt utan snarare skulle behöva gå ner rejält i vikt. Men jag måste lita på min terapeut för jag kan inte tro på allt jag tänker, mina tankar luras och de för mig inte framåt mot ett frisk liv utan mot sjukdomen. Så jag gör som jag blir tillsagd av terapeuten. Tvingar i mig näringsdryckerna med känslan av att gå mot världens undergång.
Åt utmaningslunch idag vilket så klart gör att resten av dagens måltider känns jobbiga och onödiga, tankar på att jag inte borde ta den där andra näringsdrycken och att ingen middag behövs. Men det är inte heller sant, jag ska äta iaf. Lunchen var en utmaning men det innebär inte automatiskt att det var för mycket mat. Och rädslan för att gå upp i vikt måste jag försöka hantera, det är ju just det som jag ska göra.
Nu ska jag ta ett par Xanor och försöka få i mig resten av dagens matintag, både middag, näringsdryck och kvällsmellis, allt ska ner i magen!
