Ajaj och tvång
Foten gör fortfarande ont, det är inte alls skönt att gå, varje steg gör ont. Ändå tvingar jag mig ut. Jag måste ju ut med hunden men han skulle kanske klara att gå lite kortare promenader några dagar för att se om min fot kommer bli bättre (kan inte dra ner på det för mycket för han behöver komma ut och vill det också men lite mindre skulle han nog klara). Men nej, jag får inte gå mindre för anorexin, den tycker inte att det finns några skäl som är tillräckligt starka för att inte promenera. Det spelar ingen roll om jag är magsjuk och har kräkts massor, om jag har feber, brutna tår, är jätte trött eller är skadad eller sjuk på något sätt. Klart att det ibland blivit lite mindre promenader vissa av dom gångerna när jag knappt tagit mig ur sängen, men för det mesta tvingar jag mig att gå lika mycket som när jag är frisk. Har alltså ganska stora problem med promenadtvånget.
Gick en lite kortare runda efter lunchen och försökte intala mig själv att det var ok, gjorde det faktiskt just för att utmana mig, foten gjorde ont och det regnade men jag var inte trött så jag hade kunnat gå längre. Men jag utmanade mig och tog en kortare runda. Men när jag kom hem och satte mig i soffan kom ångesten och knackade mig på axeln, det var inte ok alls enligt den. Försökte stå ut men det gick inte så jag var tvungen att gå ut igen, gick bara en jätte kort runda då, typ 15 minuter, men jag räknar varje minut. Den friska sidan säger att en kvart hit eller dit inte spelar någon roll men anorexin säger att det är jätte viktigt.
Känner mig misslyckad som inte klarade att stå ut i ångesten. Men jag försökte ju iaf, det är ett första steg. Får G för att jag försökte men IG för att jag inte klarade av själva uppgiften :(
