Att vara så styrd av maten är inte roligt, jag är less på det här
Idag hade jag blivit medbjuden på konsert med en symfoniorkester, vi trodde den började halv sju och skulle hålla på någon timme men det visade sig att den började sju och skulle hålla på i 90 minuter. Det skulle innebära att jag skulle vara hemifrån 3,5 timmar, mitt i där jag äter mellis och middag. Från början trodde jag att jag skulle hinna hem i tid till middagen men när jag såg programmet insåg jag att det skulle innebära middag vid 21 och när skulle jag då få in kvällsmelliset och hur skulle jag klarar mig från mellistiden ända till nio utan blodsocker fall de luxe? Jag var helt enkelt tvungen att ställa in konserten med kompisen. Känner mig super dum och ledsen, känner mig som en svikare och dålig kompis.
Men jag klarar inte att hoppa över saker, varken min kropp eller mina tankar mår bra av det. Visste inte hur jag skulle lösa det, man kan ju liksom inte langa fram en matlåda när man är i ett stort och fint konserthus med symfoniorkester och opera liksom.
Är så trött på att vara styrd av maten, jag hade redan fått flytta runt på tiderna för att fixa att gå på konserten om den hade börjat halv sju och var ganska stolt över det men nu blev det för mycket avsteg från planen för att jag skulle klara det.
Hur ska man hantera sånt här? Jag måste ju äta, jag måste få i mig all mat och alla måltider men jag vill också vara fri och kunna leva fritt. Men jag vet ju att jag liksom inte kan få i mig tillräckligt mycket innan så att det motsvarar både mellanmål och middag utan jag behöver dela upp det på flera små måltider.
Jag är faktiskt riktigt ledsen över det här, känner mig som sagt som världens tråkigaste och dummaste kompis. Och en sådan oerhörd sorg över att anorexin fortfarande styr mig. Samtidigt var det ett friskt beslut att stanna hemma också, för nu fick jag i mig både mellis, middag och ska äta kvällsmålet strax. Så det var ju bra att jag inte tog det som en chans att slippa undan någon mat.
Är det någon som känner igen sig i att vara hindrade i vardagen för att ni måste se till att få i er allt, äta enligt matschema eller att ni är känsliga och inte kan missa något mål utan att må dåligt rent fysiskt?
Blir lite orolig inför min resa som är snart för att hur jag ska klara mig utomlands och hur jag ska hålla mina rutiner och vanor i ett annat land och när jag kommer bo med en familj som inte alls är insatta i min problematik?
Hatar att maten styr mitt liv
Men jag klarar inte att hoppa över saker, varken min kropp eller mina tankar mår bra av det. Visste inte hur jag skulle lösa det, man kan ju liksom inte langa fram en matlåda när man är i ett stort och fint konserthus med symfoniorkester och opera liksom.
Är så trött på att vara styrd av maten, jag hade redan fått flytta runt på tiderna för att fixa att gå på konserten om den hade börjat halv sju och var ganska stolt över det men nu blev det för mycket avsteg från planen för att jag skulle klara det.
Hur ska man hantera sånt här? Jag måste ju äta, jag måste få i mig all mat och alla måltider men jag vill också vara fri och kunna leva fritt. Men jag vet ju att jag liksom inte kan få i mig tillräckligt mycket innan så att det motsvarar både mellanmål och middag utan jag behöver dela upp det på flera små måltider.
Jag är faktiskt riktigt ledsen över det här, känner mig som sagt som världens tråkigaste och dummaste kompis. Och en sådan oerhörd sorg över att anorexin fortfarande styr mig. Samtidigt var det ett friskt beslut att stanna hemma också, för nu fick jag i mig både mellis, middag och ska äta kvällsmålet strax. Så det var ju bra att jag inte tog det som en chans att slippa undan någon mat.
Är det någon som känner igen sig i att vara hindrade i vardagen för att ni måste se till att få i er allt, äta enligt matschema eller att ni är känsliga och inte kan missa något mål utan att må dåligt rent fysiskt?
Blir lite orolig inför min resa som är snart för att hur jag ska klara mig utomlands och hur jag ska hålla mina rutiner och vanor i ett annat land och när jag kommer bo med en familj som inte alls är insatta i min problematik?
Hatar att maten styr mitt liv
