teatimes.blogg.se

Jag är en tjej på 26 år som kämpar med att bli frisk från anorexi. jag har haft en ätstörning i 9 år och anorexi i 7 år så nu vill jag en gång för alla bli frisk och börja leva ett liv i frihet. Jag är intresserad av kost och hälsa och är vegetarian sen ca 10 år tillbaka. Mina intressen är min hund, att läsa, skriva, se TV-serier och träffa vänner och familj. I mitt friska liv älskar jag att träna och röra på mig och det motiverar mig att bli frisk.

Det här med vikten nu igen

Publicerad 2014-08-01 13:43:12 i Ätstörningen,

Min vikt pendlar så otroligt mycket, det kan skilja 1 kg hit och dit. Nu idag när jag vägde mig vägde jag 1 kg mer än förra vecka. Panik i huvudet och många tankar om att dra ner på maten. Men det finns inte mycket att dra ner på nu, de enda måltider jag följer mitt matschema är frukost (mindre än en standard frukost men har lagt till en extra macka på kvällen eftersom jag har svårt med frukosten och det är okejat av min terapeut), em-melliset och kvällsmålet, jag får inte till lunch och middag alls. Så det är så läskigt att jag trots det går upp i vikt eller står still i vikt.
 
Jag vet att jag kommer behöva öka på maten, jag vill ju det för att bli frisk. Men jag klarar det inte. Men när min terapeut är tillbaka kommer jag få hjälp med det, behöver det. Men vad händer då? Om jag går upp på det jag äter nu, hur mycket kommer jag inte gå upp om jag äter mer? Och jag behöver ju inte alls gå upp mycket, har inga stora marginaler ifall det drar iväg. Är ju typ på min normalvikt nu. Och hur ska jag komma igång med lagad mat?Jag har ju inte ätit det på flera månader nu och klarade det ju bara en kort period då, så egentligen är det flera år sedan jag åt en lagad måltid förutom när jag varit inlagd eller på dagvården.
 
Och det verkar inte spela någon roll hu rmycket jag promenerar, kan ju gå hur mycket som helst och ändå gå upp i vikt. Väldigt konstigt. Det gör ju att jag vill gå mer och mer igen, men fy tusan vad jag är trött på kompensations tankarna. Försöker gå emot dem så gott det går men det är inte lätt.
 
 Hur accepterar man att man måste börja äta mer nu när det inte är krisläge längre? Jag är ju van vid att alltid vara i det läget, har bara haft korta stunder de senaste 7 åren (lite mer än 7 år med anorexia men 9 år med ätstörningar) då jag inte varit rejält underviktig. Därför känns det så läskigt att vara där jag är nu viktmässigt. Har varit här en enda period då jag var inlagd på Capio och någon månad efteråt, men inte annars. Läskigt, läskigt, läskigt.

Kommentarer

Postat av: annii

Publicerad 2014-08-01 17:04:53

Hej. Vet känslan och tankarna kring att 'äter jag mer då kommer jag gå upp mer' men 1: mer energi in=ökad förbränning och 2: lagad mat ger (storleksmässigt) ofta mindre kalorier än mellanmål/frukostmat...

Kram

Svar: Jag önskar att det gick att ta in det där, att kroppen kan ta hand om maten man äter och att inte allt blir till fett om man äter mer utan att den förbränner det. För att se det måste jag ju våga prova också, jag kommer aldrig få veta om jag inte gör det. Jag har ju märkt det andra gånger men ändå glömmer jag bort det hela tiden och tror att det inte kommer fungera nu. Speciellt när jag inte har några marginaler rent viktmässigt.
Ja, mellanmålsmaten innehåller ju en del kalorier den med, men den känns säkrare, man kan liksom mäta in i detalj (jag gör det även med middagen och lunchen och det är därför det är så svårt med lagad mat, det blir krångligare då om man blandar ihop en massa saker, nu äter jag liksom "ren mat")och frukost och mellanmål kan vara samma saker varje dag utan att någon reagerar eller säger något. Jag äter samma till lunch och middag nästan varje dag nu, men det borde bli mer variation tycker min terapeut..
teatimes.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela