teatimes.blogg.se

Jag är en tjej på 26 år som kämpar med att bli frisk från anorexi. jag har haft en ätstörning i 9 år och anorexi i 7 år så nu vill jag en gång för alla bli frisk och börja leva ett liv i frihet. Jag är intresserad av kost och hälsa och är vegetarian sen ca 10 år tillbaka. Mina intressen är min hund, att läsa, skriva, se TV-serier och träffa vänner och familj. I mitt friska liv älskar jag att träna och röra på mig och det motiverar mig att bli frisk.

Jag klarade det

Publicerad 2014-08-09 16:12:00 i Ätstörningen,

Jag klarade att äta kvällsmelliset med min kompis! Inte utan ångest, verkligen inte men jag hade redan i förväg berättat hur jag ville ha det för att underlätta för mig. Jag sa att jag inte ville prata om vad jag åt eller hur mycket eller ens att jag åt utan fokusera på filmen och annat istället, så att ätandet bara blev en naturlig del av kvällen. Min kompis åt bara melon men hon förstod att det kunde bli jobbigt för mig så hon förklarade att hon redan hade ätit ordentligt med mat hemma plus godis så att jag inte skulle jämföra mig med henne. Hon påminde mig om att jag aldrig vet vad andra ätit innan vi ses eller vad de ska äta efteråt.

Och vet ni vad?Jag jämförde mig faktiskt inte heller. Jag fokuserade på mig och vad jag skulle ha i mig och att jag faktiskt vet att mina kompisar eller familj får i sig det de behöver, för ingen av dom är underviktiga eller sjuka så dom äter det dom behöver. Och det spelar ingen roll för mig vad dom äter, det enda som är viktigt för mig är vad JAG äter.

Det är långt ifrån alla jag är bekväm nog att äta med, ytterst få faktiskt. Men i och med igår har jag klarat att göra det med en person till.

De här nybakade bröden var en del av kvällsmelliset,älskar det här brödet. Har gjort ett eget recept som från början är inspirerat från fiskarlimpan vi åt på Capio anorexicenter i varberg.
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Nathalie

Publicerad 2014-08-09 17:22:40

Åh, jag visste att du skulle klara det!! Så härligt med vänner som faktiskt förstår eller försöker förstå! Jag har en sån vän, med henne är jag bara mig själv, jag känner knappt av min anorexi när jag är med henne! Härlig känsla!
Kramar!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela