Mindre promenad= ångest
Vikten fluktuerar som vanligt för mig, uppe på högsta någonsin nu, sååå skrämmande. Vill mest av allt bara svälta ner mig igen eller bara ge upp, men det är sjukdomen som säger det, jag ska ju ut och resa och börja plugga och jag har beställt det mesta av min studentlitteratur idag. Inte ska den få ligga oanvänd för att jag faller ner djupare i anorexin igen? För JAG vill ju egentligen inte svälta mig, JAG vill ju inte leva ett liv med anorexi, JAG vill börja leva ett friskt liv och JAG vill inte bry mig om min vikt. Måste försöka skilja på vad som är jag och vad som är sjukdomen.
Trots vikten ska jag öka på min middag som jag bestämt med min terapeut att jag ska, för visst klarar jag det? Visst är jag stark nog? Kommer inte komma upp till matschemat exakt direkt utan öka på lite i taget. Men det blir åt rätt håll iaf.
Super ångest också över att eftermiddagspromenaden kortare än planerat, det började ösregna, hagla och åska och hunden hade inget täcke på sig och var genomsur och frös och jag ville inte vara ute i åskan och tyckte synd om min hund så det blev till att gå hemåt lite tidigare. Men jag verkar ju gå upp i vikt oavsett om jag promenerar massor så då kanske det inte gör något om jag går lite mindre idag? Har ju gått ganska mycket senaste tiden så är van vid det så när det blir så här ställer det till det i huvudet och jag tänker att jag borde gått längre iaf. Men det är ju inte bra att vara ute när det åskar och jag vill ju vara snäll mot min hund. Händer något farligt om jag rör mig mindre idag? Kan inte släppa det här, vill ut direkt nu, nu,nu och promenera,det tar emot extremt att sitta i soffan och inte röra sig när jag vet att jag inte rört mig tillräckligt och när jag vet att jag gått upp i vikt. Och att jag gått upp i vikt på ett kaloriunderskott, för ja, vissa påstår att det inte går men har man haft ätstörningar i 9 år varav anorexi i 7 år så är ämnesomsättningen inte alltid som den ska vara, det fungerar inte som hos friska människor.
Ska nog städa lite till, fixade badrummet och köket nyss men ska nog dammsuga och damma också så kanske jag får ner ångesten lite. Tabletterna som lugnar lockar också och jag kommer nog behöva ta några till för att ta mig igenom eftermiddagen.
Kanske ska jag se den här dagen som en bra övning i att bryta mitt tvångspromerande? Kanske är den bra för mig i det långa loppet trots att det känns hemskt nu?
Blir helt galen, är så trött på det här.
