Kroppsmedvetenhet
Idag har jag badat i en pool med över 29 grader varmt vatten, så skönt för en som fryser så lätt som jag gör. Lite kallt först men sen var det bara jätte skönt. Och skönt att flyta runt på en luftmadrass.
Utmaningen var att ta på sig badkläder, jag har köpt en baddräkt eftersom jag inte känner mig bekväm i bikini och det var lite bättre med baddräkt även om jag hela tiden var så medveten om min kropp. Jag kände och tänkte på hur den såg ut när jag låg i solstolen, när jag satt upp och åt, när jag gick i och ur vattnet och när jag låg på madrassen. Hela tiden alltså. Skulle så gärna vilja slappna av och inte behöva tänka på de här sakerna, bara få njuta av stunden. För det var fint, solen sken, vi hade en varm pool, trevligt sällskap och jag mådde i övrigt bra. Men ätstörningen vill ta sig in överallt.
Har också fortsatt utmana mig med att ha på mig kortbyxor, dom är jätte sköna. Jag är ändå inte alls bekväm i att visa så mycket av mina ben men ända sättet att vänja sig är att utmana sig. På samma sätt som med maten.
Pratade med mamma om det när vi bytte om, att jag inte trodde jag skulle klara att ha på mig byxorna när jag skulle gå en promenad med en kompis. Min moster hörde det och frågade varför jag kände så. Jag berättade som det är att jag tycker mina lår är tjocka och att jag skäms över det och inte vill att någon ska se dom. Hon sa att om det vore hon skulle hon tänka tvärtom. Att hon skulle oroa sig för att mina lår är för smala och att folk reagerar på det.
Tänk vad tankarna ställer till det i huvudet. Vem ska jag lita på? Mamma som säger att jag har fina ben och inte alls ska skämmas och hata dom? Min moster som säger att dom är för smala? Eller ätstörningen som säger att de är för tjocka? Valet borde vara lätt, för jag vill inte tro på ätstörningen. Men ofta tvivlar jag på att det verkligen är ätstörningens röst, jag tänker att det jag tänker är sanningen, att det jag ser är så som det är. Att det inte alls beror på att jag har anorexi utan att alla andra ljuger för mig hela tiden.
Jag kanske tvivlar på vad som är sant men jag vet vad jag vill, jag vill kunna klä mig hur jag vill, oavsett hur jag ser ut. Så jag kommer fortsätta utmana mig. Både med att bada och ha baddräkt och genom att ha på mig kortbyxor.
Utmaningen var att ta på sig badkläder, jag har köpt en baddräkt eftersom jag inte känner mig bekväm i bikini och det var lite bättre med baddräkt även om jag hela tiden var så medveten om min kropp. Jag kände och tänkte på hur den såg ut när jag låg i solstolen, när jag satt upp och åt, när jag gick i och ur vattnet och när jag låg på madrassen. Hela tiden alltså. Skulle så gärna vilja slappna av och inte behöva tänka på de här sakerna, bara få njuta av stunden. För det var fint, solen sken, vi hade en varm pool, trevligt sällskap och jag mådde i övrigt bra. Men ätstörningen vill ta sig in överallt.
Har också fortsatt utmana mig med att ha på mig kortbyxor, dom är jätte sköna. Jag är ändå inte alls bekväm i att visa så mycket av mina ben men ända sättet att vänja sig är att utmana sig. På samma sätt som med maten.
Pratade med mamma om det när vi bytte om, att jag inte trodde jag skulle klara att ha på mig byxorna när jag skulle gå en promenad med en kompis. Min moster hörde det och frågade varför jag kände så. Jag berättade som det är att jag tycker mina lår är tjocka och att jag skäms över det och inte vill att någon ska se dom. Hon sa att om det vore hon skulle hon tänka tvärtom. Att hon skulle oroa sig för att mina lår är för smala och att folk reagerar på det.
Tänk vad tankarna ställer till det i huvudet. Vem ska jag lita på? Mamma som säger att jag har fina ben och inte alls ska skämmas och hata dom? Min moster som säger att dom är för smala? Eller ätstörningen som säger att de är för tjocka? Valet borde vara lätt, för jag vill inte tro på ätstörningen. Men ofta tvivlar jag på att det verkligen är ätstörningens röst, jag tänker att det jag tänker är sanningen, att det jag ser är så som det är. Att det inte alls beror på att jag har anorexi utan att alla andra ljuger för mig hela tiden.
Jag kanske tvivlar på vad som är sant men jag vet vad jag vill, jag vill kunna klä mig hur jag vill, oavsett hur jag ser ut. Så jag kommer fortsätta utmana mig. Både med att bada och ha baddräkt och genom att ha på mig kortbyxor.
