Inlagd
Nu är jag återigen inlagd på en psykiatrisk avdelning, inte för anorexin just nu utan för min depression. Det känns hemskt jobbigt att vara tillbaka i denna miljö igen, har varit på sjukuset så många gånger och jag hatar det. Men när man är inlagd för anorexin bemöts man på ett helt annat sätt, man ses som manipulativ och bara som en diagnos. Jag tycker man blir bättre bemött när man är inne av andra skäl. Hade tur och hamnade på den avdelningen jag helst "ville". Jag gick med på att läggas in så den här gången slapp jag LPT, min terapeut och läkare sa att det inte fanns något annat alternativ än att bli inlagd så jag hade inte så mycket val.
Imorgon börjar min ect behandling, det är första gången för mig. Jag har provat de starkaste medicinerna i de högsta doserna och ändå blir jag om och om igen deprimerad. Jag är bipolär och medicinerar mot det men medicinerna räcker inte alltid till.
Nu går överfallslarmet här, jag är så van vid det att jag inte längre reagerar.
Jag har tur som har underbara föräldrar, de tar ledigt från jobbet för att vara med mig, vänta med mig på sjukhuset och ta hand om min hund fast det ställer till det för dom, men dom klagar aldrig.
Ska vara här 1-2 veckor enligt planen men eventuellt åker jag hem redan nästa vecka om jag inte står ut längre. Längtar redan hem.
Det är sådana där små saker, som att inte få ha mobilladdaren eller datorsladden, inte få ha datorn på kvällen, mina byxor har snören i midjan så dom får man inte ha, man får dela rum med andra människor, ha alla saker inlåsta i ett litet skåp så man får be om dom, särskilda besökstider och allt annat som hänger ihop med sjukhus.
Men på söndag får jag åka hem över dagen för att fira morsdag och rösta!
