Är det ok att ta det lugnt?
Ikväll skulle jag egentligen ha provridit min sista gång på ridskolan för att sedan bestämma mig för om jag ska fortsätta eller inte, men jag känner verkligen inte för att rida ikväll. Jag är osäker på om det här med ridskola verkligen passar mig efter att ha haft egen häst eller foderhästar sen jag var 7 år. Det är liksom inte samma sak att rida runt och göra exakt som en ridlärare säger samtidigt som alla andra och det är verkligen inte lika roligt när man inte har någon sorts relation till hästen, det är ju samarbetet med djuren som jag tycker är så fantastiskt härligt och som ger mig de positiva känslorna.
Jag ringde och sa att jag var sjuk så jag blir hemma ikväll, vet inte om det var bra eller dåligt. Jag har inte någon särskild lust med något just nu, är väldigt trött också och vet inte om jag borde tvinga mig till saker eller om det är bra att lyssna på kroppen. Det har varit ganska fullt upp och i söndags jobbade jag ca 18 timmar, jag var röstmottagare och vi var inte klara förrän 2 på natten och sen somnade jag ganska sent därefter så jag är lite ur fas. Och imorse gick jag upp tidigt, stressade ut med hunden och med frukosten och var på väg till bussen för att åka till terapeuten när jag precis när jag stod klar i hallen insåg att det inte var idag jag skulle dit utan imorgon. Så jag gick och la mig igen en stund.
Resten av veckan kommer bli fullspäckad då jag ska både till terapeuten, tvätta, träffa en kompis och packa imorgon och sen torsdag till fredag är det kursintro med övernattning i Stockholm för min nya utbildning, träffa en kompis som bor i Stockholm därefter på fredag eftermiddag och handla på lördag. Så jag kanske behöver en lugn kväll? Kanske är det ok att lyssna på kroppen? Eller är det att ge efter för depressionen? Jag vet inte, det är så svårt det där. Vill jag inte rida för att jag inte tycker om ridskola eller vill jag inte rida för att jag mår dåligt? Borde jag tvinga mig och se om jag mår bättre när jag väl är där eller är det bra att ge mig själv en lugn kväll om det är det jag känner att jag behöver?
Just nu lutar jag åt att det faktiskt är bra att ge mig själv en lugn kväll. Jag måste komma ihåg att trots att jag valt att börja plugga nu och ta en paus i min sjukskrivning så är jag inte frisk, jag kan inte orka allt och klara allt. Inte ens friska människor gör det och jag är inte frisk.
Jag ringde och sa att jag var sjuk så jag blir hemma ikväll, vet inte om det var bra eller dåligt. Jag har inte någon särskild lust med något just nu, är väldigt trött också och vet inte om jag borde tvinga mig till saker eller om det är bra att lyssna på kroppen. Det har varit ganska fullt upp och i söndags jobbade jag ca 18 timmar, jag var röstmottagare och vi var inte klara förrän 2 på natten och sen somnade jag ganska sent därefter så jag är lite ur fas. Och imorse gick jag upp tidigt, stressade ut med hunden och med frukosten och var på väg till bussen för att åka till terapeuten när jag precis när jag stod klar i hallen insåg att det inte var idag jag skulle dit utan imorgon. Så jag gick och la mig igen en stund.
Resten av veckan kommer bli fullspäckad då jag ska både till terapeuten, tvätta, träffa en kompis och packa imorgon och sen torsdag till fredag är det kursintro med övernattning i Stockholm för min nya utbildning, träffa en kompis som bor i Stockholm därefter på fredag eftermiddag och handla på lördag. Så jag kanske behöver en lugn kväll? Kanske är det ok att lyssna på kroppen? Eller är det att ge efter för depressionen? Jag vet inte, det är så svårt det där. Vill jag inte rida för att jag inte tycker om ridskola eller vill jag inte rida för att jag mår dåligt? Borde jag tvinga mig och se om jag mår bättre när jag väl är där eller är det bra att ge mig själv en lugn kväll om det är det jag känner att jag behöver?
Just nu lutar jag åt att det faktiskt är bra att ge mig själv en lugn kväll. Jag måste komma ihåg att trots att jag valt att börja plugga nu och ta en paus i min sjukskrivning så är jag inte frisk, jag kan inte orka allt och klara allt. Inte ens friska människor gör det och jag är inte frisk.
Ringde mamma iaf så hon kommer hit och går kvällspromenaden med mig och hunden, har massor av ångest så behöver ändå prata lite med någon och få annat att tänka på och ut med hunden ska jag ju i vilket fall så det blir ingen extra aktivtet för mig.
